The Echoing Green – Nya målningar
Domeij Gallery, Stockholm 2015
Elisabeth Taylor stiger ner i poolen med ett outgrundligt leende på läpparna, omgärdad av fragmentariska bilder som vävs samman i ett vattenland där gränserna löses upp.
Ett par fåglar har landat på ytan i ett lager av händelser och tankspridda tillfälligheter.
Ett direkt måleri utan insmickrande stilistiska drag. Det förgångna och nuet, saga och verklighet vävs ihop i en tidlös reflektion kring kollektiva och privata minnen, högst personliga relationer och familjeöden med vår fixering vid populärkultur och behov av gemensamma ikoner.
Med inspiration från ett flöde av både konstnärliga och litterära källor, som till exempel William Blakes enigmatiska bildspråk och poesi fylld med undflyende symbolism, samt film stills, konsthistoriska referenser och egna resebilder, bildas en målerisk berättelse. En berättelse som likt en labyrint leder tillbaka till ett gemensamt ursprung. Till källan dit spåren alltid återvänder.
The Echoing Green – New Paintings
Elisabeth Taylor steps into the pool with an ambiguous smile on her lips, surrounded by fragmentary images that merge in a water world where boundaries dissipate.
A couple of birds have landed in a layer of events and absent-minded coincidences.
Here is a direct form of painting with no smarmy or flattering stylistic traits. The past and present, fairy-tale and reality, are woven together here in a timeless fabric constituting a reflection on collective and private memories, and juxtaposing intensely personal relationships and family fates with our obsession with pop culture.
Drawing inspiration from a myriad of both artistic and literary sources, such as William Blake's enigmatic, painterly idiom and seemingly almost banal poetry that bears beneath the surface a complex and elusive symbolism, as well as film stills, images from art history, and private travel photographs,
Lotta Döbling presents her rich, painterly narrative. A story that, like a labyrinth, leads back to a common origin. To the source, to which the trail always returns.
Foto: Ari Loustarinen